Monthly Archives: mars 2014

Fredagsmarknad

140322-106 140322-111 140322-113-copy 140322-118 140322-119 140322-120 140322-126 140322-137 140322-138

Fredag betyder marknadsdag i masaibyn Msomera. Folk kommer långväga ifrån för att handla och inte minst umgås; sju mils promenad var inte alls någon orimlig resväg för ett marknadsbesök.

När vi först klev ur bilen vid marknadsplatsen kändes som att det hade kommit en cirkus till stan. Och det var vi som var cirkusen. Med trevande steg vandrade vi omkring i en annan värld. Tog en fika under presenningen tillsammans med gubbarna som festade till det med någon sorts gin i små plastpåsar. Vi höll oss till läsk och slapp lyckligtvis soppan.

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook

Ingenting blir som man tänkt sig

140325-057

Ibland blir ingenting som planerat. Vissa saker finns det aldrig god tajming för. Efter mer än ett dygns resande är jag på svensk mark igen, alldeles slut och njuter av att mysa och promenera i vårsolen. För många jobbiga saker både inom gruppen och på plats fick till slut bägaren att rinna över. Trots tre återstående veckor är jag fullmatad med intryck som räcker fint. Två veckor i Tanzania fick vara tillräckligt för den här gången.

140325-036-copy

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook

Handeni Hill

140325-003 140325-013 140325-020 140325-030

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook

Msomera

140322-179 140322-183

140322-189

140322-257140322-262

140322-310

Hur ska jag kunna beskriva det här dygnet? Det känns som att jag befunnit mig i en dröm, eller någon sorts dokumentär. På fredag eftermiddag nådde vi byn Msomera efter en bilfärd längst grusvägar man bitvis trodde var omöjligt för en bil att ta sig fram på. I Msomera har endel masaier sina boningar.

Masaiserna är ett krigarfolk vars liv kretsar runt kor. De rör sig över stora områden för att djuren ska få bete. Jämfört med vårt svenska liv och även den tanzanianska vardagen lever masaierna ett extremt annorlunda och primitivt liv. I hemmet som vi övernattade i bodde fyra män, deras åtta fruar, massor av barn och djur. På området finns flera små hyddor byggda av sammanflätade pinnar och torkad koskit blandat med rödaktig lera. Kojorna är enbart till för att sova i och därinne är totalt beckmörkt även på dagen. Umgås gör man sittandes under ett träd. Alla barnen samlas runtomkring, de har aldrig sett en vit människa förut och vi kan inte kommunicera alls med ord eftersom masaierna har ett eget språk helt skiljt från swahili som annars talas i Tanzania. På masaiernas språk finns inget ord för välkommen, här får vem som helst ansluta och dela den mat och sovplats som finns. Trots kommunikationsproblematiken känner man av gästfriheten och ingen tittar snett på oss. Alla människor är klädda i enkla tygstycken knutna runt kroppen. Getbebisar, kycklingar och ett par hundvalpar hoppar omkring oss.

Framåt kvällen fick jag följa med den äldre för att se över korna som kommit hem från dagens bete. Han räknar inte korna utan känner på dem. Det skymmer och två kvinnor sjunger en bön för mjölken. Stjärnhimmlen strålar som den bara kan göra mitt ute i ingenstans.

På natten sover vi alla fyra på en halmbädd täckt av ett koskinn. Eller, försöker i alla fall. I hyddan sover även en fru med sina barn och några getbebisar, här finns ingen ventilation och det är trångt. Vid halv sex vaknar familjen, vi vinglar ut och det är fortfarande mörkt.

Det ljusnar sakta, djuren vaknar i sina runda inhängnader och getbebisarna bärs ut till sina mammor. Kvinnorna mjölkar och mjölken får vi till vårt morgonte som är sött. Barnen är så nära det går, passar på att pilla på det ljusa håret och tävlar om vem som ska hålla i handen. Stämningen är uppsluppen när vi pekar på olika saker och säger var det heter på svenska, alla barnen säger efter och skrattar. Mage, näsa, tröja. Och huvud, axlar knä och tå.

Kvinnorna kommer med smycken som vi får med oss som gåvor, vi tar ordlöst farväl. Och vi inser att vi just har fått vara en del av en av de mest annorlunda livsstilarna i vår tid.

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook

Första dagarna i Tanzania

140318-103kompr140318-190kompr140318-060kompr

140318-135kompr

Fyra dagar i Tanzania känns som två veckor, minst. Tror inte att jag upplevt dagar så maxade med intryck som dessa. Långa dygn, värme, stad, bad i turkost vatten, fem timmars trång och svettig bussresa inklusive punktering som en skottlossning under fötterna. Massor av nya människor på skolan i Handeni där vi skas vara i tre veckor. Massor av nyfikenhet och skeptism om vartanannat. Sakta börjar vi landa och kan börja ta in omgivningen på allvar. Här är trettifyra grader i skuggan och man duschar med ett par skopor kallvatten som man häller över sig. Omställning? Japp!

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook