Monthly Archives: oktober 2014

Nästan som förut

BEL_7304 BEL_7326 BEL_7327 BEL_7334 BEL_7355 BEL_7359

Bilder från några veckor sedan. En eftermiddag med Qit i flocken satte alla minnen i rörelse vill jag lova. Bloggen blir bortprioriterad var och varannan dag, men det är liksom det jag måste träna på, att bortprioritera. För tillfället tränar vi jakt när vi får tillfälle och fokus ligger på att orka jobba över tid. Efter flera år utan en lillebror som drar igång har Fille inte så ofta tillfällen då han behöver få upp flåset ordentligt. Så nu pressar vi gränserna lite, många apporter i rad, lång tunga och klapp i händerna. Kul! Det mesta av tiden annars går åt till att lära sig allt om kroppen, åka pendeltåg, packa upp och ner koppar, planera vinterbröllopsfoto, plugga så att jag och Filur så småningom ska bli ett certifierat besökshundsteam. Och samtidigt spendera så mycket tid som möjligt där man förstår att livet inte är oändligt.

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook

Mot Leksand

IMG_1183.JPG
Så sitter jag här i min egen bubbla på tåget till Leksand, känns främmande men ändå så himla bekant. Är två veckor in i 15 poäng av anatomi & fysiologi, försöker hålla pluggfokuset uppe hela resan för varje pluggstund behövs men tankarna strosar iväg. Ikväll är det förhandsvisning av SVT-dokumentären som gjorts om vår Kinaresa förra hösten. Resan där mina hundkoppar blev till. Så på ett sätt är den där tiden fortfarande här och nu, inte minst för att garaget är fullt med koppar. Men samtidigt tillhör allt det där ett tidigare kapitel. Det blir alltid blandade känslor i min kropp när man gör besök i ett tidigare kapitel. Inte minst för att just nu är lite för mycket samtidigt, Stockholm och ständigt bakgrundsbrus. Och Leksand står på ett sätt för motsatsen.

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook

Och benen bär

BEL_2246

Det var såklart inte min idé. Det var  som vanligt bästis som suttit och finulat på sin kammare & på kvällen kommer frågan: ska vi inte springa arton kilometer imorn. Tur att jag vet att hon känner mig, annars hade det kunnat sluta illa. Kul var det, att känna hur bra benen bär. Arton kilometer, det är en bra bit! Vi fick oss en härlig tur i den stilla eftermiddagssolen, och faktiskt, jag kan tänka mig att göra om det.

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook