Det dagarna fylls med

Nu har jag varit i Leksand i nästan en månad i sträck. Sjukt ändå, hur fort tiden bara går, helt av sig själv. Dagarna rullar på ganska lika varandra. Jag brottas med leran och försöker få grepp om min kreativitet och mitt eventuella uttryck som ibland känns löjligt obefintligt och ibland spännande. Jag har lärt mig att dreja kannor, fat och vågat mig på lite större skålar. Jag förmiddagsfikar ur egentillverkad kopp, trivs fint i att glida runt i blå arbetsbyxor eller tights, alltid lerig. Sjunger högljutt i ostämda stämmor, bakar bröd hemma hos andra, tittar en massa på film på kvällarna i en hög i annans soffa. Njuter av att det inte längre är tjugo minus varje dag, tränar lagom ofta, sitter uppe i designsalen och brainstormar idéer om hur Thompa ska göra den grymmaste eremitkojan och komma in på Konstfack. Och i bakhuvudet funderar jag fram och tillbaks på min egen framtid både i kort och långt. Oklart och svårt och läskigt och sådär, men energin är i alla fall helt klart på väg tillbaks. Visst hinner jag sitta och stirra apatiskt framför mig en del också, men däremellan spritter jag av energi och det är härligt!

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook

Comments are Disabled