Åttio minuter

Igår kläckte Malou den trevliga idén att vi skulle springa en runda tillsammans idag, det har ju smält på de flesta ställen och vädret är perfekt med sol och ett par plusgrader. Jag har inte löptränat sen i höstas så hade inga högre förväntningar på vad min kropp skulle orka med… Vi joggade på, benen gick av sig själva… Lagom stolta var vi när klockan stannade på 1,4 mil! Bara en gång i mitt liv har jag sprungit längre än så; i höstas när jag sprang vilse i Leksand. Vilken härlig känsla att ha en kropp som bär en!

Väl färdigsprungna köpte vi med oss lunch och la oss ute på en brygga vid Karlbergs slott. Dör vad fint.

Sen begav jag mig hem till Mickis och Marwan och fikade med lite nya bekantskaper. Jättetrevligt!

Så himla nöjd och alldeles slut efter många timmar i solen. Filur är också rätt mosig tror jag. Den fantastiska hunden har varit med hela dagen, han är en fröjd att ha med sig förutom den lilla detaljen att han lämnar en sandhög efter sig när han har torkat… Han har verkligen börjat få grepp och om det här med löpning och flåsade inte ens efter vår rejäla springtur!

 

 

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook