Elitlydnad i Gävle

13-04-053

I onsdags fick jag ett infall och efteranmälde mig till en elitstart. Långa strukturerade pass har varit sällsynta de senaste åren, men det har också fört med sig en större distans till alltihop; vad är det värsta som kan hända? Jo det värsta som kan hända är en ledsen Filur som inte tycker att det är superkul på plan.

Så, lycklig var jag när vi gick igenom hela programmet TILLSAMMANS, full fokus och koncentration och propellersvans! Så himla bra känsla! Sen att han tog ett par egna beslut att stanna och tappade metallen & vittringsapporten på väg in, det bryr vi oss inte om. För han gick fria följet för en välförtjänt nia & gjorde en kanonfin ruta med fullt självförtroende, tog rätt på dirigeringsapporteringen & vittringen, alla skiften rätt på zätat & superfina gruppmoment. Och på väg ut från plan efter programmet gnällde han till och med av glädje. Det är känslan som räknas! Även om det vore fint att knipa det där sista förstapriset…

Google+PinteresttumblrTwitterFacebook