Nytt kapitel

Efter en månads tystnad känns det som dags att ropa ut i offentligheten igen. Tiden har gått så fort. Nu är vi här, i vår gemensamma lägenhet, det är så overkligt och härligt! Massor av tid tar det att komma i ordning, men vilken känsla att inreda vårt egna hem. Den här veckan fortsätter förändringarna. Jag har börjat på arbetsterapeutprogrammet på KI. Den senaste tiden har min kreativa pessimisthjärna utarbetat tonvis med argument till varför det skulle bli fruktansvärt. Att bli styrd. Att inte ha tid för annat. Så det är en otrolig lättnad när jag nu dag för dag faktiskt vågar andas ut lite mer. För det känns faktiskt… Bra. Jag vågar knappt skriva det, det är för tidigt än, men. Jag tror nästan faktiskt att jag har hamnat rätt. Nu tar jag fortfarande en dag i taget, fokuserar på bara det här. Struktur, kontroll, fokus. Men med en bra känsla i magen!